Domino

När man var liten så blev man alltid glad när första snön kom, man kunde bygga snögubbar, göra snöänglar, ha snöbollskrig, åka pulka och stjärtlapp. Allt var frid och fröjd helt enkelt, man kunde komma hem helt dyngsur och frusen efter några timmar i backen med sina kompisar men man var glad ändå. Nu när vintern har börjat närma sig och första snön som föll idag då känner jag inte likadant som jag gjorde när jag var mindre. Nu tycker jag bara att snön är något vackert att titta på men för det mesta så innebär det bara elände och kyla. Det finns nästan inget värre än att frysa eller tanken att behöva gå ut i snön när man vaknar upp i sin varma säng, usch.

You can't always be happy. If so, you hide your feelings well.

Köpte biljetten till Skrillex i Augusti någon gång, igår var förväntningarna höga men när man väl var klar så var man inte helt nöjd. Förbanden var Koan Sound och sedan Flux Pavilion som var rätt nice. Detta gjorde att man bara blev ännu mer taggad på att Skrillex skulle börja spela. När han väl började spela bröt helvetet lös och allt kaosade,
vilket var sjukt nice.

Efter cirka 45 minuter och uttjatande av låtar som började låta ikadant hade man tröttnat och  orkade inte vara långt fram längre, mot slutet blev det bättre igen. Allt som allt var det en rätt bra kväll, men nu har jag konstaterat att Skrillex inte levde inte upp till mina förväntningar och är sjukt överskattad.



Ringbäraren och DJ tålpen!




Sonny Moore!

Det är synd att man tappar kontakten med vissa vänner bara för att man byter skola eller flyttar, är det mitt fel eller deras fel?. Det kanske bara ligger i naturen att man slutar höra av sig?. En sak är säker, jag måste bli bättre på att höra av mig och hitta på något snart för den vänskap jag tidigare haft med folk från gamla klassen finns inte längre där och det är synd.

Det är nog naturligt att man inte längre har kontakten kvar med vissa personer men å andra sidan får man nya vänner hela tiden och blir bättre vänner med vissa. Sedan jag kom hem från Kina så har jag börjat pratat allt mer och öppnat mig mer till några få personer och just nu känns det som man kan berätta nästan vad som helst till dem. Detta är skönt då vår sammanhållning i klassen inte är den bästa och mobbning/baktal pågår...




Varför kan inte sammanhållningen vara såhär, alla är helt gråtfärdiga :D
En bild från några i gamla klassen, vi får hitta på något fort för jag saknar er.

Detta är en artist jag beundrar, han skriver grym musik med budskap värda att tänka på. Såg han live nu i somras på Metaltown i Göteborg, ååh vad de var nice :D!

Nu när jag skriver detta inlägg så har jag precis kommit hem från krogen. Kvällen vart inte speciellt särskilt lyckad, började med att jag var hemma hos en grym kompis som heter Philip och vi drack och hade kul. Vi bestämde oss för att åka in till stan för att möta upp några kompisar, vilket jag var rätt taggad på.
Men när vi väl träffar dessa personer så blir stämningen bara så tråkig då en person alltid har en tendens att ta upp saker som hänt i hans förflutna.

Hans förflutna kanske inte har varit det bästa men varför ska man blicka tillbaka och se det negativa som hänt, när man kan blicka framåt och se allt på den ljusa sidan och bara ha kul?.
Det hela slutade med att jag snackade lite med personen och talade om för honom att man bara har sig själv att skylla för det som tidigare hänt (just i detta fall är det så iallafall) och att om vi nu går ut så kan man väl ha kul. Men nej, personen ska babbla på om massa skit som ingen egentligen bryr sig om då jag hört det så många tidigare, förklarat för honom och försökt hjälpa honom.

Jag blir bara så sur för att man ska bli offer för hans missöden, inte bara jag utan alla i vårt umgänge.
Jag går inte ut på krogen för att diskutera problem som han haft eller har. Utan jag går ut för att ha kul, vad är det som är så svårt att fatta :/..... Det var nog sista gången jag gick ut med denna person iallafall.